I "Under det rosa täcket" synliggör Nina Björk våra otroligt invanda och inmatade könsroller på ett gripande sätt. Jag finner mig själv sitta och nicka, svära, skratta åt ironin och bli än mer frustrerad över att Särartsfeminismen präglar vårt land så starkt! Det moderliga som upphöjs som det "ultimata kvinliga", att vara den ömma, uppassande, underordande, tysta och osjälvständiga kvinnan, som är i behov av en  "äkta man" som skall göra henne hel och till en "fulländad kvinna" (moder). Att kroppen är det som ska formas och pyntas för att bli en "riktig kvinna" i omgivningens ögon.

India.Arie - en musiker jag beundrar mycket - sjunger i en av sina låtar "a woman aint what she wears but what she knows", men detta är något som är så otroligt svårt att applicera i vårt utseendefixerade samhälle! Att vara kvinna i vår rollbesatta värld innebär att underordna sig detta, och jag hatar det! För om jag kliver fram med stora steg, tar min plats och klär mig som jag behagar (utan att behaga cosmopolitans kvinnoideal), så sneglar man oroligt på mig och undrar vem i mitt liv som "stulit min kvinlighet", att "hon är förmodligen en såndär pojkflicka...beter sig manligt". 

Vad är då manligt? Vad är kvinnligt? - En social konstruktion. Denna sociala kontruktion är inget nytt, den har va fötts in i, generation efter generaton. Vissa murar har fallit medan andra byggts upp. Idag höjer inte någon på ögonbrynen ifall en kvinna söker kunskap och vill studera, vilket för 100 år sedan ansågs som en manlig självklarhet. Mannen ansågs vara den intellektuella och kvinnan den osjälvständiga och okunniga. Därav blev kvinnan beroende av mannen och hans kunskap, underordnade sig den och hans högre veto, ansågs sig vara underodnad och okunnig. Detta angås även attraktivt, att kvinnan var ömm, tyst, kysk, passiv och beroende (av mannen), var något som även gjorde en man till en man, då han är hennes motsats - den intellektuelle, oberoende (av kvinnan), talför och aktiv. Här har vi två tydliga könsroller - en underordnad och en överodnad.

I Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal finner vi dessa uppdelade könsroller på ett tydligt och enligt mig sorligt sätt. Den unga Alva från Eskilstuna som kämpar mot sin inrotade kristna religiositet med alla dess självförnekelse, som längtar efter kunskap och bönar och ber sin far om att få ta studenten. Hennes far ger motvilligt tillslut med sig. Alva blir en av de ytterst få flickor som mot betalning får studera (för pojkarna var det gratis). När Alva sommaren 1918 möter Gunnar, den unge studenten från stockholm, händer mycket i de bådas liv. De blir blixtförälskade och en lång brevväxling startar som pågår intensivt under ett år. Här snavar de och travar mellan sina invanda könsroller. Mycket intressant läsning måste jag säga! Hur Gunnar gör allt för att försöka förstå sin käresta Alva, som han från början trodde var en enkel och lättgenomskådlig flicka, men som visar sig vara en mycket intelligent ung kvinna, som skriver med ett språk som kan liknas med nästan gammalbiblisk skrift, och Gunnar blir ofta frustrerad över hennes krångliga formuleringar och ber henne skiva enklare. Gunnar har ett mer befallande språk. "kom hit!" "Be din far om att får studera i stockholm!". De är ett ofantligt "genusdrama" som pågår i denna brevväxling.  Läs den så får du veta mer!