Såg en fantastisk och samtidigt smärtsam dokumentär här om dagen. Den handlade om ett antal ungdomar som åkte på ett läger för krista homosexuella. En plats där de fick söka efter Gud utan att bli dömda utan bara uppmuntrade, en plats där dessa ungdomar var accepterade precis som de var. Pastorn som var med på lägret var själv homosexuell och han pratade om hur han efter att ha "brottats" med kyrkan länge äntligen blivit präst vigd. Från början hade den lutheranska kyrkan han tillhörde, sagt att "visst du kan bli präst när du är homosexuell, men du får inte utöva din homosexuallitet". Han kände att den lögnen kan jag inte leva med, men tillslut efter en lång tid hade hans kyrka accepterat honom precis som den han var. Detta tilltalade 2 killar på lägret som hade en längtan att bli präster och uppmuntrade dem att senare läsa till präster (fick man läsa i slutet). Det var flera av undomarna som upplevt hur de blivit trakaserade av kyrkor som kallade dessa ungdomar för "besatta", "sjuka", inte "tillhörde", "levde i synd" osv. Dessa ungdomar som verkligen hade en tro och ville vara kristna blev alltså uteslutna. Även om jag själv inte går i kyrkan längre så blir jag så jävla förbannad att det ska va såhär!! Man ska väl för fan få följa sin tro å livsåskådning ovasätt kön eller läggning, så sjukt! Är så trött på kyrkan som snackar om att man ska "älska alla" att "Jesus älskar alla" å så vidare, men ändå så förskjuter man en stor del av befolkningen för att de älskar "fel" person! Vart kommer den ovillkorliga kärleken från Gud (som kristna kyrkan talar om så fint) in i det sammanhanget?!

De som känner mig vet att jag kommer från en religös bakgrund. Jag är uppvuxen i pingstkyrkan och har rört mig i samfund som Livets Ord och andra "fri"kyrkliga och märkliga sammahang. Detta lämnade jag dock för ca 3 år sedan nu (sanslöst va fort tiden går!), vilket ledde till en radikal förändring i mitt liv på många sätt. Min personlighet är den samma men man har ju blivit lite vettigare sen dess (för hoppnings vis haha!), lite sundare syn på saker å ting. Många av mina värderingar som jag hade sen jag var liten är som bortblåsta, vilket är helt underbart! En av frågorna som alltid funnits på tapeten är den om homosexualitet. Fram tills gymnasiet ungefär så var jag fast besluten vid att homosexualitet var en synd. Sen brottades jag mycket med denna fråga. Mina pastorer och ledare sa att "homosexualitet är synd" men samtidigt "Jesus älskar alla, alla är lika mycket värda", vilket lät motsägelse fullt enligt mig.

När jag gick på livets ords bibelskola 04-05 talade lärarna om att homosexuella kunde bli "befriade" och menade att homosexualitet var demoniskt. Efter detta konstiga år på bibelskolan var jag själv rätt konstig å läskigt insnöad ett tag. Den stora förändringen började ske först när jag kom in på Danscenters yrkesförberedande danslinje, vilket var det bästa året hittils i mitt liv! Så mycket hände under det året i mig, så mycket saker jag brottades med och så mycket saker som började hända. För att försöka göra en lång historia kort, så lämnade jag iallafall kyrkan efter danscenter, insåg att jag kan inte leva med denna skuld och skam och må dåligt resten av mitt liv för att jag inte kan stå för denna falska kärlek, som är långt ifrån ovillkorlig! Vad är det för kärlek att säga "jo Gud älskar alla, men du får inte uppleva den för ens du ändra på detta..åå det där..åsså den grejen" Nä, en far eller mor som verkligen älskar sitt barn förskjuter det inte för att barnet väljer att följa sitt hjärta, de stöttar och ser till sitt barns bästa! Och om Guds kärlek är större än mänsklig kärlek så borde han/hon inte ha så svårt att älska homosexuella heller, som dagens sorgliga frireligiösa kyrkor menar! Frireligiös förresten, passar inte särskillt bra tycker jag! anyway tillbaka till dokumentären..

Prästen berättade att han var så trött på att se "young people that are gay and love the lord comiting suicide because the are not excepted anywhere, not in church and not amongst there gay-non christian friends who hate church since the church hates them....they have no where to be them selfs! That is why we started this camp, for young gay christans to get a place to practise thier belief and to make friends...many of these kids are very alone!". Det prästen sa gick rakt in i mitt hjärta och det gör verkligen ont att de flesta kyrkor inte accepterar alla människor precis som de är! Om de nu vill följa Jesus exempel så har d ju verkligen missat nåt! Jesus var revolutionär för sin tid! Han var fan feminist och människorättskämpe om man ser vilken människosyn man hade på den tiden. Han gick helt emot sin uppväxtreligions regler, pratade med kvinnor som hans religion ansåg vara syndare, kvinnan vid sykars brunn som ansågs oren, den prostituerade kvinnan som skulle stenas..då de som skulle stena henne å försökte sätta dit Jesus med att säga "lagen säger att hon ska stenas", då Jesus svarar: "den som är utan synd kastar den första stenen (Joh 8:7)", då kunde inte männen stena henne, för de visste att de också hade synd i sitt liv - Jesus gjorde dessa enligt samhället högt uppsatta religiösa män jämlika med den prostituerade kvinnan (som inte ansågs värd att leva!) i och med dessa ord, och de hade inget att säga för de visste att enligt deras tro, var detta sant. Lite cool story ändå, även om man tror på den eller inte, med tanke på hur länge sen den skrevs.

Oavsätt vad man tror å tycker om ordet synd så tycker jag ändå att detta säger ganska mycket. Jesus åt med alkoholister och de som enligt judendomen (Jesus var jude) ansågs vara orena och några man inte skulle umgås med. Om Jesus hade gått på jorden idag hade han säkerligen gått med i Pridparaden! Det är jag helt säker på! :)

gotta go.

peace and love to y'all!