Hur ska man våga?
Eller är det när man gör något man är rädd för
som man är modig?
Jag vill vara modig
men jag är så sjukt rädd!
Vågar inte känna
kan snabbt göra så ont
men jag vill
jag vill verkligen!
Att skiljas åt
är aldrig lätt
även om det inte var bra mellan oss
så kan jag sakna vissa stunder
ibland glömmer jag det som var dåligt
då blir jag förvirrad
Men jag vet
att jag fattade rätt beslut
Jag vet för det mesta varför det blev som det blev
Jag vill inte låta det vi var
förstöra för framtida kärlek
hindra mig från att släppa in någon annan
det ska jag inte tillåta
Men ibland är det svårt
att släppa in någon
när man minns hur ont det gör
när allt tar slut
och kärleken dör
Men jag vill älska
ge någon mitt allt
jag har mycket att ge
det vet jag
om någon når mitt hjärta
kommer jag ge honom allt
Så länge jag också når hans
Kom kärlek
jag längtar
men var försiktig
träng dig inte på
men släpp mig inte heller
låt kärleken ta tid
men vänta inte för länge
Så svårt det är!
kanske man bara ska sluta tänka
sluta analysera
sluta bygga på muren som ska skydda mig mot allt ont
kanske är det värt att låta sig bli träffad av nya pilar
kanske är det värt att låta sig våga falla
kanske är det värt att riskera smärta igen
För vågar man inget, så vinner man inget
Jag vill vinna
och jag vill att någon annan ska vinna
mitt hjärta
Jag vill vara modig
© 2010 missdefineme.blogg.se
Längtar efter musiken
Jag längtar efter musiken, att få skapa, att få ge. Det bubblar inom mig av inspiration och mitt begär efter att sjunga är stort. En underbar känsla, jag börjar förstå hur stor passionen är. Musiken har varit med mig sen jag var barn, fram tills jag var 22 var musiken dock inte min, den hade givits till mig av Gud och den var till för att tjäna honom, inte mina egna behov, hela jag var till för att tjäna Gud. Tillslut kom jag till en vändpunkt i mitt liv, jag fick nog av skuld, skam och självförnekelse, lämnade allt som tryckt ner den jag var menad att vara, den JAG ville vara. Jag började för första gången leva för mig själv. Något hände då med musiken, den var plötsligt min, till för mig först och främst, sen i andra hand till för att sprida ljus över världen. Först på senare tid har en frihet kring musiken börjat växa i mig, det tog alltså 3 år innan jag började känna att "nu tror jag faktiskt på mig själv". En självkänsla har växt inom mig det senaste året, som jag aldrig tidigare kännt, den säger till mig att jag en nog ganska bra ändå, och jag kan nog mer än vad jag trott. Jag växer hela tiden, blir tryggare i mig själv, får mer kunskap om vem jag är, mina drömmar och mina mål. Det är en underbar känsla. Efter många år av destruktiv självförnekelse, har jag de senaste 3 åren kämpat för att hitta mig själv, älska mig själv och kämpat för det jag tror på och vill med mitt liv. Det har varit skittufft, men när jag ser tillbaka nu så har jag kommit långt, bara på 1 år har jag växt ofantligt inombords. Jag tror att min utbildning har ett stort finger med i spelet, att få ny kunskap, lära sig se saker utifrån nya perspektiv gör att man växer som människa, helt klart. "Kunskap är makt" sa någon vis person en gång. Makt över mig själv, makt att tala för min sak och veta vad jag kan, makt att påverka till en bättre värld och mycket mer. Makt att hjälpa.
Nu längtar jag efter våren, lite smått iallafall, trots att jag gillar soliga vinterdagar och snart ska få åka lite snowboard i Norge. Med våren träder en ny tid in. Allt gammalt rensas bort, det nya kan växa sig starkt i en bördig jord. I år ska jag plantera växter har jag tänkt, det är fint. Jag ska också låta det jag planterat i mig själv får näring, möta solen och få växa. Jag ska skapa musik, vacker musik. Kajsa och jag kommer skapa toner som berör många, det hoppas jag från djupet av mitt hjärta och det tror jag på till fullo, att vi har något speciellt att levera, som världen behöver höra. Mina fina vän, we will rock the world!
Nu ska jag somna, tänka på allt gott som ligger framför och hur lyckligt lottad jag är att vara den jag är, där jag är och att jag har så fina människor omkring mig.
Kärlek!
/Missdefine
Vårskriket på väg
Människan är som en 100-lapp
Det e så mycket jag känner men jag kan inte riktigt placera det i ord eller sammanhang. Praktikplatsen jag befinner mig på just nu väcker så mycket i mig; kärlek till människan. ”Människan är som en 100 lapp”, sa en vis man, ”oavsett om den knycklas ihop och stampas på så är det fortfarande en 100-lapp”. Lika mycket värd oavsett tillstånd och utseende. Ekonomiska tillgångar och sociala tillgångar varken minskar eller ökar människans värde, den är fortfarande en 100 lapp. Inget kan bli mer än 100%. Utåt sett döms vi, jag kanske har ett värde av 40%, dömt efter min sociala status och min ekonomiska status, mitt utseende och området jag bor i, vilket jobb och vilken utbildning jag har, i jämförelse med till exempel stadsministern eller låt oss säga prinsessan Madelene. Det är ballare att vara kompis med henne än mig..kanske. Men låt säga att det är så, så har stadsministern och prinsessan Madelene 100% värde i jämförelse med mig, men även mellan dem ligger olika värden. Om jag däremot skulle bli kändis, släppa skivor och bli rik, så skulle jag plötsligt ha 100% värde i jämförelse med en som inte släppa skivor och är kändis, men för det är det inte säkert att jag har samma värde som stadsministern. Stadsministern i Sverige har inte heller samma värde som President Obama, Obama toppar nog alla barometrar i ytligt människovärde. Så ser vår värld ut, det är så tragiskt! Vi vill ha status och har vi inte det i oss själva, söker vi ofta det genom andra. Exempelvis genom att bli kompis med Prinsessan Madelene, lyckas få henne med på en fest, så alla ser att du är kompis med henne och får status genom det faktumet att hon va på din fest. Då vill alla plötsligt vara vän med dig, för du är ju vän med prinsessan Madelene. ”Jag är kompis med en tjej som är kompis med prinsessan Madelene”, och så snurrar det vidare i ytlighet.
Tänk om vi alla kunde tänka i 100-lapps tänket, som Billy, ålder: 50+, som varit drogfri i 4 år, blev hemlös som 9-åring och har missbrukat sen han var 10 år, blivit utsatt för otaliga kränkningar och övergrepp, som idag hjälper andra att komma ur sitt missbruk genom att jobba som motivatör inom Stadsmissionen. Om vi alla kunde se på människan som Billy gör så tror jag vi skulle få en ödmjukare värld. Jag är varken mer eller mindre värd jämfört med stadsministern, prinsessan Madelene eller Obama, jag är jämlik med dem i människovärde. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte alls attraheras av status, jag skulle förmodligen grina av upprymdhet och beundran ifall jag fick möta president Obama face to face, skulle säkert tappa orden och bli så där nervös som de man ser i TV som träffar sin största idol, men jag kan samtidigt ärligt säga att ytlighet och falskhet äcklar mig något ofantligt. Miljöer som innefattar falska leenden och ytliga fraser avstår jag helst ifrån, jag närapå flyr dem! Känner jag mig inte jämlik så har jag svårt att befinna mig i sammanhanget. Känner jag att någon ser ner på mig försöker jag först tvinga mig själv att inte känna av det, bemöta dem som vilken annan, men när min självkänsla tryter lämnar jag hellre för att umgås med de som finner mig jämlik.
Oavsett dina pengar eller icke-pengar, så är du lika mycket människa för mig, samma värde, du blir varken mer eller mindre för mig. Bara den DU är avgör. Är du ekonomiskt rik kanske dina pengar ÄR du, men när du ser att dina pengar inte spelar någon roll för mig, kanske din yta faller och pengar blir mindre viktiga, den riktiga du kanske kommer fram. Om du känner att dina icke-pengar ÄR du, hoppas jag att du snart inser att jag inte kräver något av dig, att jag inte söker status genom dig och du behöver inte lotsas eller stöta bort mig för att du inte kan ge mig något, jag är trygg i mig själv. Bara den du är, bakom dina icke-pengar eller pengar vill jag möta, bakom din sociala status eller icke-status, dit vill jag att vi ska nå. Konstra inte till det, jag hoppas jag kan hjälpa dig att släppa ångesten över att behöva bevisa något. Jag älskar människan, jag älskar dig! Jag är människa och jag älskar mig själv, det hoppas jag du också ska göra, för den jag ÄR, när du också älskar människan och ser att varje människa är lika mycket värd.
godnatt
