Ett kaosblandat sinne övertar min vardag, så har d varit en tid nu...Musik är mitt sett att överleva. Det behövs.Kan inte leva utan den. Jag andas den. Livet har skapat min form,en del trasig, en del förstörd, en del full av kärlek och passion. Genom musiken får jag ut min frustration och passion, den växer där, den lever där. Musik ÄR jag. Att får skapa och forma någonting vackert, som berör och kanske kan hjälpa andra som musiken hjälpt mig i mitt mörkaste, mörkaste. Det är min mening med livet. Utan musik är jag tom.

Jag vill dansa och sjunga från djupet av mitt hjärta, så jag kan leva och vara den jag vill vara. Den jag alltid varit men som blivit dåld av alla sår som skapats av hårda slag genom livets hårda dans, som är långt ifrån på rosor. Taggar och snår, ibland lustfylld och underbar. Jag längtar till den dag jag kan ge av allt inom mig utan att känna mig tömd, jag längtar till den dag jag kan andras utan ångestens motstånd, jag längtar till den dag jag kan dans utan att skämmas för min kropp och dess rörelser. Den dagen då jag kan älska mig själv som jag är, sluta jämföra mig med andra, gå min egen väg utan att vara rädd för att snubbla. Den dagen är jag fri. Den dagen kommer, den dagen då lever jag.




© 2008 missdefineme.blogg.se