Igår kväll tog jag tåget till sollentuna för att chilla med Kajsa, mysigt!

På vägen från hökarängen in mot stan såg jag mig lite omkring, noterade människorna runt omkring mig. Där satt ett gäng ungdomar längre fram i vagnen som förberede sig för en utekväll på stan, genom att dricka hemgjorda häxblandingar. Mindes när man höll på med sånt när jag var yngre, att bli dyngrak var målet, då hade man ju kul, då var man cool eller? Det är mer än en gång man ångrat sig..

I kupén snett till vänster bakom mig satt även en 5-årig flicka med sin mamma och mormor. Flickan var otroligt lillgammal och pratade i ett, jag kunde inte undgå att skratta för mig själv emellanåt, hon var så gullig när hon pratade, så liten å förståndig. Det gjorde dock ont att höra hur mormorn och framförallt mamman uttryckte hur jobbig de tyckte hon var. mormor: "man kan va tyst också.." mamma: "men kan du va tyst jag blir trött i öronen!!" Vid en station sa flickan "titta, nu går många av", gullig notis av ett barn, små saker som får mig att le. Mormorns respons: "ja de går av för att de orkar inte höra när du pratar hela tiden!" Då blev jag arg å vände mig om och blängde lite på mormorn, borde sagt nåt tänkte jag efteråt typ att jag tyckte att det var roligt att lyssna, önskar att jag gjort det. Flickan sa efter en stund, vid en ny station "nu kommer de nya människor, nu ska jag vara tyst så de inte går av.." Tyckte synd om henne. Dumma vuxna! Jag var dummast som inte försvarade henne. Ångrar mig bittert! För vem försvarar barnen, om inte de vuxna i barnens närhet gör det?

Sen är det väl självklart mänskligt att inte alltid orka va pedagogisk, vad vet jag, hon kanske pratar 24-7, men tycker man kan försöka avleda på något sätt då istället för att trycka ner henne. Typ ge henne en bok att läsa, saga att lyssna på i lurar eller någonting så hon slipper bli fylld av skuld å skam när det formodligen bara handlar om nyfikenhet!

LÅT BARNEN LEKA OCH UPPTÄCKA!