Återblick med ro i nuet [Vol. 1]
Jag va så arg här om dagen...så ledsen..men mest bara rädd. Väldigt rädd.
Det rann bara över.
Idag känner jag mig mest lite frustrerad över hur jag begränsat mig själv genom åren. Kyrkan sa "gör si gör så men absolut inte det där!" Straff, skam och skuldbeläggning var vardag och vid 22 års ålder fick jag nog och bröt mig loss. Det bästa men svårtaste beslutet jag tagit i mitt liv. Det vart kaos ett tag, visste inte vem jag var utan Gud, men nu vet jag att den jag först och främst behöver älska för att bli lycklig, är mig själv. För att kunna älska någon annan måste man älska sig själv sägs det, jag har lärt mig att acceptera mig själv. Tror det är vad man menar egentligen. Jag accepterar mina brister och är tacksam för det som är fint i mig, jag försöker inse mina svagheter, för att kunna arbeta på att bli bättre, växa och utvecklas. Ibland känner jag, "jag är ganska bra ändå" och en känsla av styrkande ro fyller mitt inre. Jag vet vem jag är och vad jag vill, jag lever för mig själv först. För ifall jag glömmer bort mig själv, inte sätter mig själv i första rummet, bara ger och ger utan att kräva något tillbaka, så tar tillslut kraften slut. Man måste få bli fylld också, det är inte egoism det är att vara sund. Religionen lärde mig att jag inte var skapad för min egen skull, utan för någon annans. Min sång var inte min egen, den var en gåva jag fått av Gud, ett verktyg för honom att använda för att frälsa världen. Sången är nu min, jag tog den tillbaka och jag kan för första gången sjunga utan att känna skam. Detta har gjort min röst friare.
Samma gäller min dans. Jag var så orolig förr att jag skulle dansa "syndigt", vilket gjorde att jag inte kunde dansa som jag innerst inne ville, nu kan jag dansa fritt, utan skuld å skam. Min kropp är min, mitt hjärta är mitt, min själ är min och det är min uppgift att förvalta dessa för min egen skull. Att sedan få öppna mitt hjärta för någon, visa min själ och låta min kropp beröras, det är det vackraste som finns. När man får ta det man har tillsammans med någon annans Jag och skapa något nytt och vackert. Bli ett Vi.
Det rann bara över.
Idag känner jag mig mest lite frustrerad över hur jag begränsat mig själv genom åren. Kyrkan sa "gör si gör så men absolut inte det där!" Straff, skam och skuldbeläggning var vardag och vid 22 års ålder fick jag nog och bröt mig loss. Det bästa men svårtaste beslutet jag tagit i mitt liv. Det vart kaos ett tag, visste inte vem jag var utan Gud, men nu vet jag att den jag först och främst behöver älska för att bli lycklig, är mig själv. För att kunna älska någon annan måste man älska sig själv sägs det, jag har lärt mig att acceptera mig själv. Tror det är vad man menar egentligen. Jag accepterar mina brister och är tacksam för det som är fint i mig, jag försöker inse mina svagheter, för att kunna arbeta på att bli bättre, växa och utvecklas. Ibland känner jag, "jag är ganska bra ändå" och en känsla av styrkande ro fyller mitt inre. Jag vet vem jag är och vad jag vill, jag lever för mig själv först. För ifall jag glömmer bort mig själv, inte sätter mig själv i första rummet, bara ger och ger utan att kräva något tillbaka, så tar tillslut kraften slut. Man måste få bli fylld också, det är inte egoism det är att vara sund. Religionen lärde mig att jag inte var skapad för min egen skull, utan för någon annans. Min sång var inte min egen, den var en gåva jag fått av Gud, ett verktyg för honom att använda för att frälsa världen. Sången är nu min, jag tog den tillbaka och jag kan för första gången sjunga utan att känna skam. Detta har gjort min röst friare.
Samma gäller min dans. Jag var så orolig förr att jag skulle dansa "syndigt", vilket gjorde att jag inte kunde dansa som jag innerst inne ville, nu kan jag dansa fritt, utan skuld å skam. Min kropp är min, mitt hjärta är mitt, min själ är min och det är min uppgift att förvalta dessa för min egen skull. Att sedan få öppna mitt hjärta för någon, visa min själ och låta min kropp beröras, det är det vackraste som finns. När man får ta det man har tillsammans med någon annans Jag och skapa något nytt och vackert. Bli ett Vi.
Kommentarer
Trackback
