Ett scenario:

På en skolgård ger Ebba, 15 år, Karin, 15 år, en rak höger. Ebba hånskrattar åt att Karin gråter, slänger iväg en nedlåtande kommentar och går sedan där ifrån. Karin lämnas kvar förnedad och kränkt. En lärare uppmärksammar det som just skett och stoppar Ebba i korridoren, full av elever, och ger henne en uppläxning som heter duga av förmaningar och stränga ord. Ebba känner sig förnedrad, främst för att alla andra, som brukar vara rädda för henne, hörde. Hon försöker hånskratta åt läraren i hopp om att även förminska honom, men när hotet kommer om att läraren tänker ringa hem till Ebbas föräldrar får hon panik och vädjar i tårar läraren att inte göra detta. Läraren ger då istället Ebba kvarsittning.

En annan lärare vet om Ebbas trassliga hemmaförhållande, då Ebba en annan gång brutit ihop även framför denna lärare efter att även han varnat med att ringa hem till hennes föräldrar pågrund av hennes handlande. Ebba hade då i tårar berättat om sin alkoholiserade pappa, som misshandlar och utnyttjar henne sexuellt hemma. Efter detta fick läraren otrolig sympati för Ebba och försvarar henne i alla lägen inför upprörda lärare i lärarrummet. Så även denna gång. Den läraren som just skällt ut Ebba och den "sympatiske" läraren diskuterar högljutt fallet "Ebba" i lärarrummet.

”Du kan inte ringa hem då…”, säger den ene

”Men hon kan ju inte hålla på så här!!”, säger den andre, och så fortsätter de att argumentera.

En tredje lärare kommer in i lärarrummet och frågar vad som försegår. Hon får information om vad som just skett och en ordentlig utläggning med argument från de båda lärarna, om vad som är rätt och fel sätt att handla angående Ebba. När de väl tar en andningspaus frågar hon:

"Men hur gick det med Karin då?"

De båda lärarna blir lite avtrubbade och den ena säger:

”ehh, ja, tror hon gick till skolsyster, Lina på fritids följde nog med henne, hon var ju rastvakt.”

”Okej”, säger lärare nummer tre, ”men hur mår hon nu då? Någon som pratat med hennes föräldrar om dagens händelse?”

Lärare ett och två tittar på varandra och säger halvhögt, ”nej...”.

Reflektioner och tankar?