Vi fick frågan i skolan vad lycka innebar för oss, jag svarade att lycka för mig är en känsla av tacksamhet. När jag är fylld av tacksamhet, då är jag lycklig. Från de små tingen i livet, som en vårblomma i solskenet till en kram från någon man tycker om, ett leende eller bara en insikt om hur lyckligt lottad jag är att jag har det så bra, med så många fantasiska människor omkring mig, hem och mat för dagen, utbildning och arbete. Jag har mycket att vara tacksam för! Ibland kan jag till och med känna tacksamhet över all skit man har varit med om, inte kanske just över smärtan det orsakade utan det jag fick lära mig utav det och hur detta i sin tur gör det lättare att möta andra. I mitt yrke kan jag använda alla mina negativa erfarenheter till något gott och på ett sätt känns det som jag tar det tillbaka, allt som blev stulet och slitet ur mina händer och mitt hjärta, all smärta och sorg, blir på något vis lite mera läkt varje gång jag får hjälpa någon annan. Då har jag vunnit känner jag, det jag trodde skulle förstöra mitt liv har jag fått användning av för att hjälpa andra och då är det inte längre stulet och förstört, då har inte ondskan segrat. Jag är inte tacksam till ondskan, men tacksam över hur jag lyckats knäppa ondskan på näsan genom att vända det till en erfarenhet som kan vara positivt i mitt möte med andra människor.